Vad menar jag med “de som vet” och “de som INTE vet”. Jag menar att det finns människor som antingen under lång tid, eller åtminstone de senaste två åren, starkt ifrågasatt medias (politikers, myndigheters, läkemedelsindustrins, finansmarknadens, etc etc) bild av händelserna i världen och inrikes, det är de som “vet”. Det finns också ett betydande antal människor som fortfarande blint litar på media & kompanis version av vår verklighet och har gjort den till sin egen. De är de som INTE vet.
De som INTE vet reagerar förutsägbart efter media & kompanis taktpinne. “Hata Putin!”, “ett nytt mördarvirus sprider sig över världen!”, “klimathot!”, “ta det nya oprövade experimentella vaccinet!” till de mer generella och ständigt återkommande “du kan ha en dold livshotande sjukdom!” med rädsla, ilska och ångest. Som en man reagerar och agerar de med Ukrainska flaggor på sin Facebookbild, med stolta bilder och berättelser om att de tagit vaccinet och ilskna inlägg riktade mot dem som vägrar inställa sig i ledet.
De som vet har insett att det finns mycket som sker i det fördolda, att det finns sammanhang och förklaringar som aldrig ser medias ljus och som ger en HELT annan bild av skeendena än den som media presenterar. Att de vet detta innebär inte att de vet allt, men de vet att media inte är att lita på och att det alltid är konstruktivt att göra egna efterforskningar.
Det svåra för de som INTE vet är uppenbart. De reagerar på medias kommandon och eftersom media använder rädsla mer än något annat, är de rädda och arga, mest hela tiden. Ofta är de rädda för saker de helt enkelt inte vet ett dugg om, men när media skriker “VAR RÄDD” så har de inte något annat val. Deras enda tröst är att de inte är ensamma om att vara rädda, arga och att hata det som ska hatas, alternativt lyda de som media pekar ut som “pålitliga experter, doktorer, forskare, auktoriteter”. Men de lever sina liv i en slags kronisk panik.
Det svåra för de som sett förbi medias intentioner är förstås att se sina nära och kära leva i fullständig panik och att se dem lita blint på den bild som media presenterar. I Platons grottliknelse beskrivs frustrationen i att se något som andra vägrar att se. Det är inte det att de inte har förmågan att se, det är att de vägrar att ens försöka se som utgör frustrationen.
De som INTE vet håller sig fast i halmstrået att de “ska få/ha rätt”. Lika mycket som “nyheterna” skrämmer dem, lika mycket eller mer skräms de av blotta tanken på att ifrågasätta det de tror sig veta, uppfattningar, trossystem, känslomässiga värderingar av olika slag. Om allt de trott på visar sig vara en synvilla faller de fritt rakt ner i den totala ovisshetens mörker. För dem är det en outhärdlig tanke. De som INTE vet, vet inte heller att de egentligen aldrig vetat särskilt mycket och själva accepterandet av okunskapen eller ovetskapen är förutsättningen för att någonsin få veta. Ironiskt, eller hur?
De som vet, vet att de inte vet allt. De vet att den bakomliggande strukturen i världen aldrig har varit transparant utan snarare väl dold för “allmänheten”. Den officiella förklaringen har från de styrandes sida alltid varit att det “är för att skydda befolkningen alternativt nationen” medan det egentligen handlar om att de gör allt för att skydda sig själva och dölja sina verkliga intentioner från avslöjande. Inte många befolkningar hade ju köpt att ledningen i landet skor sig och drivs av egen/vinst-intresse. “Folkets bästa” är bara retorik och har aldrig varit drivkraften bakom makthavare av olika slag.
De som vet är otåliga och vill att de som INTE vet så snabbt som möjligt ska förstå. För inte förrän majoriteten har förstått att “solen skiner utanför grottan” som vi kan se det vi behöver se. Ingen kirurg skulle exempelvis börja skära i någon utan ljus. Det som avslöjas i ljuset av verkligheten kommer inte vara vackert, men ljuset visar oss vad vi behöver åtgärda och var problemen faktiskt ligger.
bigpaublog 