Det finns en anledning till att vi har två öron och en mun, tänker jag. Det finns nämligen ett värde i att lyssna dubbelt så mycket som vi pratar. Trots detta obestridliga faktum är det många som i princip nästan har slutat lyssna. Självklart är det inte enbart för att vi ska lyssna mer och prata mindre som vi har två öron, men det är tänkvärt.
Att samtala med människor som inte lyssnar, som är låsta i sina resonemang är oerhört tröttsamt. Det slutar oftast med att den ena partern slutar tala helt och hållet eftersom det upplevs som meningslöst att inflika något som utan undantag faller för döva öron. Inte för att det som sägs är meningslöst, oviktigt, utan värde eller ointressant, utan för att viljan att kommunicera något, att dela med sig av något holkas ur. Självklart kan det bero på hur det som ska sägas levereras men oviljan, rent generellt att ta till sig något annorlunda, eller nytt, är många gånger obefintlig.
När en människa fastnat i sina tankemönster är upplevelsen lik den när en hel folkhop skanderar slagord, det är ett massivt motstånd. Ett orörligt intellekt med låsta banor där tankar som går utanför det redan tänkta, oavsett hur marginellt, har stelnat och därmed stagnerat. Hos denna människa uppstår inget nytt, inga insikter, inga “aha”-upplevelser. Där kommer talesättet eller den viktiga frågan: “Vill du har rätt eller vill du vara lycklig”, alternativt “Vill du ha rätt eller vill du vinna”? Att “ha rätt” blir det avgörande, även om det inte är “rätt”.
“Tala är silver – tiga är guld” har väl alla hört vi d något tillfälle. Det guld du kan tillskansa dig genom att tiga är naturligtvis ny kunskap, nya insikter, ny förståelse. Det innebär inte att jag på något sätt förespråkar att vi alla ska vara tysta och göra som vi blir tillsagda. Det är precis lika illa fast omvänt.
Dessvärre fastnar många människor vid den trotsiga treåringens inställning. JAG GILLAR INTE GURKA!!!! Föräldern frågar: Har du någonsin ätit gurka? -NEJ, MEN JAG GILLAR INTE GURKA!!
Kanske är det ett tecken på mognad, eller intelligens att faktiskt använda sina två öron för att lyssna och inte alltid låta munnen ta kommandot för att den egna uppfattningen om vad det än kan vara, hotas. Kanske är det egentligen det ENDA sättet för att växa, utvecklas och lära sig något nytt? Kan vara bra att påminna sig om lite då och då.
bigpaublog 