Obotliga lögnare, psykopater och narcissister

Idag svänger vi oss ofta med vad som från början var kliniska diagnoser. Man skulle kunna tro att ökningen av dessa “sjukdomstillstånd” har gått i en brant kurva uppåt. Men som alltid när man börjar kalla beteenden för sjukdom känner jag en djup misstänksamhet.

Obotliga lögnare ligger nära psykopatbeskrivningen. De ljuger en rakt upp i ansiktet, utan minsta tecken på tveksamhet. Men är de sjuka, eller är de bara fruktansvärt fega och osäkra? Människor som tar beslut och agerar som om de inte besatt någon som helst empati – psykopater? Ja då har vi ju många exempel inom regering och riksdag, Försäkringskassan, rättsväsendet, äldrevården… Narcissister, också förenklat, är människor som är så självupptagna att de blir odrägliga att leva med, ja där har vi nog ett ganska stort antal, i alla fall om vi själva ska stå för diagnosen. Men sjukdomstillstånd?

Det handlar mer om att dessa beteenden idag, som är så vanliga, orsakas av en total brist på uppfostran och kunskap. Äkthet, sanning, mod, självtillit, hederlighet, urskiljningsförmåga och sunt förnuft är botemedel. Inte mot de autentiska medicinskt belagda sjukdomstillstånden kanske, men mot den rådande epidemin av lögner, psykopatiskt och narcissistiskt beteende, absolut.

Feghet är vad som förenar dessa beteenden. En tilltro till att omgivningen alltid kan duperas, luras, manipuleras och utnyttjas. Och som vi sett de senaste tjugo åren, minst, är just denna feghet det som utmärker både media och politik. Så det funkar uppenbarligen och sprider sig som ett virus! Visst är det “sjukt”.

Om vi bemöter lögner, manipulation och psykopatiska beteenden, som det nonsens det är tvingas lögnare, psykopater och narcissister att byta beteenden eftersom deras invanda sätt inte längre fungerar.

Att kalla dem för något annat än kräk, krakar, fegisar, ynkryggar är att ge dem mer makt än de har. Det är att säga att vi, som värnar sanning, äkthet, kurage och omtanke, ska vara rädda för dem. Beskriv dem inte med diagnoser, beskriv dem för vad de är istället. Var inte rädd för dem, beklaga dem möjligen och vänd dem sedan ryggen.

 

 

Att hitta de skyldiga i Transportstyrelsen

Tidningarna fylls av jakten på de skyldiga i skandalen vid Transportstyrelsen. Men det känns snarare som en politisk taktikrunda om hur varje parti bäst ska utnyttja att “någon annan” schabblat.

Någon ska pekas ut, eller några, och alla de andra, som inte har långt till samma inkompetens och aningslöshet ska kunna dra en lättnadens suck. Och sen är det business as usual. För min del ser jag inte händelsen på Transportstyrelsen som något “extra”, snarare som just den norm vi vant oss vid från statstjänstemän och politiker.

På sociala media ser jag att många snarare undrar hur många miljoner i fallskärm som ska delas ut till de skyldiga, och hur förtroendet för dem kommer att placera dem på nya poster, med höga löner och inget ansvar. Dit har vi kommit idag. Politik, hur mycket än tidningarna och de som uttalar sig om “rikets säkerhet” än försöker se allvarsamma och förtroendeingivande ut, är idag rena skämtet. Att Donald Trump blev vald i USA kan vi se som själva kulmen på detta.

Att myndigheter, statstjänstemän, riksdag och regeringen dagligen gör sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter, diskrimineringslagar m m, men kanske mest brott mot sunt förnuft, hör inte längre till undantagen. Vi har idag ett statsskick där de mest häpnadsväckande exemplen på inkompetens, på ansvarslöshet, på en total brist på vett och sans sitter i ledningen. Alliansen satte ribban så lågt att vi idag knappt reagerar när den ena efter den andra katastrofen inträffar.

Att hitta syndabockarna i Transportstyrelsen kommer inte att göra någon skillnad och vi ska inte för ett ögonblick tro att deras inkompetens, oavsett hur avsevärd, på något sätt bevisar att de som pekar finger besitter någon högre kompetens. Den här politiska strategin som numera enbart går ut på att bevisa att någon annan är mer korkad än de egna leden kommer inte försvinna förrän samtliga hålls ansvariga, med rättsliga konsekvenser.

Popkulturen idag borde förses med dödskallemärkning

Popkulturen idag handlar inte längre om kultur, konst, inspiration. Det handlar om det fula, det smaklösa, det vulgära och det fullständigt talanglösa. Musiken som spelas känns ungefär lika medryckande och inspirerande som dagsgammal gröt, konsten består av hundskit, någon som onanerar, kroppsliga funktioner eller vettlöst våld, filmerna är ofta en orgie i inälvor, depraverade och psykiskt sjuka mordhistorier alternativt undergångsscenarier. Allt vad popkulturen står för idag är rena giftet för fantasi, för lust, för glädje, för kärlek och entusiasm.

Det finns inte längre några som helst krav på talang längre. För inte så länge sedan var popkulturen spännande, det var härligt att höra en ny låt, kolla in en ny trend eller en modevisning. Musiker var människor som behärskade ett instrument, som komponerade stycken med variation, med lyrik som trängde in i själen, som lyfte livsandarna. Inte alla, men många. Idag handlar det inte längre om musik, det handlar om ett koncept, en likriktning som är så själlös att man glömmer den så fort den tonat ut. Ett modereportage idag ser mer ut som ett skräckkabinett, inte vackra människor, inte ens vackra eller välsydda kläder. Men värst är förmodligen det som idag går under beteckningen “konst”. Konst handlar inte om ett kreativt hantverk, det handlar om förmågan att väcka äckel, chock eller bestörtning.

Det fula, det smaklösa, det vulgära har ersatt det individuella, det inspirerade, det sant kreativa, det lustfyllda och samhället har förändrats på grund av det. En popkultur som ensidigt föser oss ner i avgrunden av det sämsta hos människan. Som normaliserar de djupaste och mest depraverade platserna i porrvärlden, som normaliserar våld, enfald, vulgaritet och en total brist på smak. Som gör sitt allra bästa för att få oss att tro att de “allra flesta” är våldsamma, enfaldiga, vulgära och kliniskt fria från smak.

Det vackra, det sensuella, det begåvade, det finstilta som inspirerar till glädje, storslagenhet, kärlek, beröring, entusiasm, ser vi inte längre, inte i popkulturen i alla fall.

För min del började mitt intresse för musik tyna bort redan under 90-talet, mitt intresse för mode, för det trendiga, trots att jag själv jobbat i branschen, ungefär samtidigt. Konst eller glädjen i att se en vacker tavla, en skulptur eller något som fångade min fantasi, fick sin dödsstöt efter ett par besök på Moderna Muséet.

Popkulturen idag borde förses med dödskallemärkning.

 

Politikernas svar på vårdkrisen – ligga i hängmattan

Att de svenska politikerna tar semester under rådande kris inom vården, kanske särskilt på BB, visar med smärtsam tydlighet hur högt detta prioriteras. Det säger allt om de värderingar som råder i landets regering.

Kvinnors hälsa – inte viktigt. Kvinnors arbetssituation – inte viktigt. Kvinnors trygghet – inte viktigt.

Budskapet har gått fram. Inga valplakat i världen kommer att kunna övertyga oss om något annat.

Det blir pinsamt tydligt att vi styrs av misogynister, kvinnoföraktande pajasar som visar alla kämpande barnmorskor och barnaföderskor fingret. Är det här demokrati? Är det här jämlikhet? Är det här vad de politiska krafterna förmår 2017?

Hur korkade är politiker egentligen? Om Socialdemokraterna hade agerat nu, om de hade löst krisen, istället för att gå på semester(!) hade de haft öppet mål i valet 2018. Ingen regering har som denna haft så många chanser att enbart genom att “släcka bränder” och utan att egentligen anstränga sig, vinna opinionen. Alliansen lämnade efter sig ett brinnande och skövlat skepp och allt S hade behövt göra var att se till att båten inte sjönk. De behövde inte ens vara kreativa, visionära eller särskilt intelligenta. Men inte ens det klarar de.

Istället går de på semester, ligger i hängmattan. För att hämta ny kraft och energi får man förmoda, kraft och energi för att kunna fortsätta missköta landet  när de kommer tillbaka.

 

 

 

Blir du orolig när det är lugnt?

När våra stressnivåer är höga, kontinuerligt, kan det kännas som stressen ökar när det blir lugnt. Kroppen är uppe i varv, sinnet på sin vakt och istället för att dra ett djupt andetag, håller vi andan. Vi nås liksom inte av “faran över”-signalen utan fortsätter att förbereda oss för nästa stressiga eller oroande situation. Stressen har blivit kronisk och har inte längre ett dugg att göra med det externa livet.

Det känns “tryggare” att fortsätta vara stressad, för på något plan tror vi att anspänning är samma sak som att “vara beredd”, att det skyddar oss. Det är naturligtvis inte så. Anspänning är bara – anspänning. Många lider av kronisk stress idag, det har blivit ett normalläge, trots att det är långt ifrån just normalt. Vanligt är det, men normalt är det inte.

I stunder när vi har uträttat allt vi skulle uträtta, vi har bockat av alla to-do-listor, till och med gjort några onödiga uppgifter och sitter där och väntar på vilan, på lugnet, på utandningen går vi istället upp i högvarv. Vad ska hända nu? Har vi missat något? Det känns inte lugnt, det känns istället som om vi har klivit ut i kvicksand, och vilken minut som helst så kommer vi slukas av den förrädiska sanden.

Om vi inte är medvetna om att stressen i det här fallet har blivit vanemässig, att stressen har fått ersätta lugnet är risken hög att våra kroppar kommer säga ifrån. Precis som när vi gör något för första gången och känner en viss nervositet för det, måste vi nu, kanske för första gången på mycket länge, bryta mönstret. Det känns osäkert, vad kommer hända om vi slappnar av? Kommer världen att rasa samman, katastrofen att knacka på dörren eller vad?

När vi är stressade förstoras allt, vårt ansvar, vår känslomässiga respons på stressfaktorer och vi ser inte längre klart. Men världen går inte under om vi slappnar av en stund, världen går inte under om vi inte konstant är produktiva, tvärtom, både världen och livet är beroende av både aktivitet och vila. Vi har dessvärre lärt oss att vila är dåligt; latmask, slöfock, onyttig, slöseri med tid och att aktivitet är bra; produktiv, uträtta, åstadkomma, nyttig, värdefull. Det är en missuppfattning som orsakar mer elände än mycket annat.

Hela naturen går ut på en slags in- och utandning. Om du bara andas in hela tiden, spricker du. Lugnet visar dig om det är det du försöker göra. För blir du stressad av lugn har du varit alltför aktiv, alltför rädd, alltför länge. Den kontroll du tror dig ha i stressläge är avsevärt mindre än den du har när du är lugn. Du behöver inte oroa dig, inte en enda människa har någonsin vilat ihjäl sig, inte heller har lugn orsakat några katastrofer.

 

Att vara “ingen särskild”

Idag tycks uppmärksamhet, att sticka ut, att vara speciell, lika viktigt som luften vi andas. Det finns inte en jobbcoach som inte använder sig av uttrycket i sina råd till arbetssökande till exempel. Jakten på uppmärksamhet är så frenetisk och desperat att människor är beredda till vilka dumheter som helst för sina 15 minutes of fame.

Sällan hör vi någon uppmana oss att vara “ingen särskild”. Va? Ingen särskild? Hur kul är det?

Att släppa alla idéer om vad som gör oss särskilda, idéer som vi fått i oss via media kan kännas som att ge sig ut på okänd mark, men väl värt ett försök. De budskap som media hyllar som “framgångsrika” handlar enbart om att vi ska köpa märke x, y eller z. Det gör oss inte särskilda, det gör oss inte unika, det gör oss till kopior, förstås.

Att vara ingen särskild innebär att du, ditt eget jag, får utrymme att utvecklas, att finnas till. Den uppmärksamhet du får genom att enfaldigt följa trender inom allt från riktningar, kläder, politisk uppfattning, skönhetskirurgi, värderingar, sminkning, frisyr, är well, enfaldigt. Istället för att vara unika, blir vi “en i mängden”, just det vi försöker undvika.

Uppmärksamheten vi söker handlar om bekräftelse, om andra människors gillande, något vi lär oss från barnsben att söka. Det finns dock ingen tillfredsställelse att hämta där. Det är som att försöka fylla en hink med hål i botten. Oavsett eventuella hyllningar från andra kvarstår tomheten, behovet vi inte längre vet orsaken till.

Inget utanför oss kan göra oss unika, bara det vi har inom oss, för det är unikt, oavsett hur vi väljer att handskas med det. När du förstått det kan du sluta jaga din egen “särskildhet”. Det innebär inte att vi inte kan tycka om eller rent av “älska” ett fotbollslag, klädmärke eller vad det nu är. Men tycka om och identifiera sig med är två helt olika saker.

Att vara ingen särskild, är att säga nej till den ständiga jakten på gillande. Att äntligen få vila från ängsligheten, från känslan av att vi ska “passa in” alternativt “inte passa in” för att bli godkända. Att vila i känslan av att inte behöva vara någon särskild, alls. Där, och inte i jakten på den senaste trenden,  börjar det unika i var och en av oss ta form.

 

 

 

 

En gemensam strejk för sjuksköterskor och barnmorskor!

Uppenbarligen gör inte regering och riksdag ett dugg för att avlasta och reda ut situationen på våra sjukhus och BB. Varken sjuksköterskor eller barnmorskor kan tänka sig att strejka, vilket regering, riksdag och sjukhusdirektörer räknar iskallt med. MEN, vi andra, vi skulle kunna anordna en kännbar strejk å deras vägnar!

Vi kan ställa oss bakom dessa hjältar som utnyttjas så grovt att både patienternas hälsa och deras egen riskeras, varje dag. Om busschaufförer, tåg- och tunnelbanetågförare, taxichaufförer, butikspersonal, serveringspersonal, poliser, brandmän och andra som dagligen håller Sverige flytande, som utan risk för medborgarnas liv, lägger ner arbetet under en timme, som stöd för sjuksköterskor och barnmorskor, kanske signalen går fram. Signalen om att invånarna i Sverige inte längre accepterar en regering och riksdag som är handlingsförlamade.

Något måste ske och något måste ske NU. Oavsett vilka belopp som behövs, oavsett vilka insatser som behövs så kommer priset inte på långa vägar vara lika högt som konsekvenserna av nuvarande situation. Dessa människor som dagligen sätter sin egen säkerhet åt sidan behöver vårt stöd nu.

En uppmaning till samtliga fackförbund att ta ut sina medlemmar i en gemensam strejk, en strejk som signalerar att majoriteten av Sveriges invånare värdesätter och kräver att regeringen tar omedelbara beslut som gör skillnad.

Inte en enda gravid kvinna, inte en enda patient ska behöva vara livrädd för att hamna “mellan stolarna”, för att inte få den hjälp de behöver i nödens stund. Det räcker nu.

Det är dags för regeringsmedlemmar och riksdagstjänstemän att avbryta sina semestrar, kravla sig ur hängmattan och göra det de har betalt för. Några av de viktigaste människorna i samhället behöver oss. Vi kan inte vänta längre.

 

 

Your mind=internet

Do you realize that your mind is very much the same as the internet. There are public sites – your official opinions and life – and there are dark places, hidden from everyone’s view except your own – the dark web. But just like the internet it is up to you to control what sites you visit.

Your mind, your personal world wide web, is up for grabs if you don’t make it a priority to keep it sovereign. All those posts, news, horrific photos, nasty movies, self-derogatory thoughts, low self-esteem, self-hatred even, are like road-signs you can either disregard or follow like you had no mind at all.

Just as we need to safe-guard our computers with virus-ware and firewalls, we need to do the same with our internal internet. If our software does not accept fear mongering and viral destructive apps or programs we fare better. If we refrain from setting boundaries, we are sitting ducks for those who want to take over our minds, our personal internet.

Mind-control as in constant pummeling with incorrect, non-factual and frightening messages is not something to accept nor fall “victim” for. Never before have our minds been targeted this way. Never before has it been more important to be vigilant and constantly update the spyware and protective fire-walls of our minds.

Today, due to all false news producers, due to all lobbyists, to political and mass media toxicity, there are very few things to trust. We cannot any longer be sure that what we are served is the truth. We are for the first time in history completely on our own. Not even so called “science” holds any guarantees today.

You can either feel terrified by this fact, or you can feel free. It’s really all up to you. Life today demands that we step up, that we stay awake and by this we immobilize and render powerless the puppeteers that would have us jump whenever they pull a string. You wouldn’t hesitate to protect your computer, pay your mind the same respect.

Kan du känna skillnaden?

Allt oftare upplever jag att världens befolkning just nu delas i två rktningar – de som förstår och strävar mot en bättre värld – och de som håller tillbaka och strävar mot en tillbakagång till the dark ages. Dessvärre är det många av världens s k “ledare” som tycks höra till den senare kategorin. Det är förståeligt eftersom deras mål är makt, makt över andra för egen vinning.

Men vi ser också en oerhörd och hoppingivande trend av människor som värnar varandra, som värnar djur och natur, som inspirerar och får våra hjärtan att öppna sig, om så bara en liten bit till. Skillnaden mellan dessa två riktningar är som skillnaden mellan en nedsmutsad och giftig flod och en klar, frisk bäck. Som om världen är på våg åt två, diametralt motsatta håll, samtidigt.

Det onda, mörka och destruktiva blir allt tydligare i konturerna, precis som det ljusa, goda och inspirerande. Båda krafterna har alltid funnits men vi har tidigare levt i någon slags gråzon där det mörka mildrats och vi ändå har trott att det är marginellt, det inte kan vinna. Nu känns det som om det mörka känner hotet av ett uppvaknande, en insikt om att vi, var och en, måste bidra till ljuset, till ställningstagandet, och därför morrar, sprider skräck och skakar oss än mer. Och det är skrämmande, ju tydligare det blir.

Samtidigt gör klarheten, tydligheten att vi har lättare att välja. Vi ser bättre. Det var inte vad de mörka krafterna hoppades på. Men skillnaden är påtaglig.

Det är av yttersta vikt att vi lär känna den här skillnaden, att vi inte bara rutinmässigt konstaterar att “det är för jävligt” och lär oss leva med obehaget. För varje ljus nyhet, för varje inspirerande handling gör skillnad. Den skillnad som avgör om vi ska gå framåt mot en ny tid, ett nytt sätt att leva eller bakåt.

Du bidrar själv genom att kolla din egen kompass, ofta. När du går på vägen mot det goda känner du dig ofta avspänd, varmhjärtad, generös och när du hemfaller eller skräms av det onda blir du spänd, orolig och aggressiv. Det handlar inte om att naivt bortse från det mörka, det är bra med avslöjanden, med eliminering av den mörkläggning som hittills givit de mörka krafterna fritt spelrum. Det handlar om klarsyn och medvetna val. Ju mindre du tillåter de skrämmande nyheterna kasta dig in i förtvivlan, ju mindre makt över dig har de.

Börja med att ta en dag i veckan då du helt fokuserar på det som gläder dig. En dag i veckan när du bläddrar förbi elände, både i det externa och det interna. En dag i veckan när du medvetet väljer att enbart uttrycka sådant som stödjer, som uppmuntrar som insprirerar. Oavsett om det är i dina egna tankar, det du lägger upp på sociala media, det du läser på sociala media, lyssnar på på TV, säger till dina barn, dina vänner. En dag när du väljer bort det som skrämmer och förminskar dig. Det krävs lite övning, det krävs att du håller dig “vaken” hela dagen, men jag garanterar dig att du kommer vilja fortsätta med fler såna dagar.

Då om inte förr kommer du att känna skillnaden.

Calle Schulman “kan allt”

Att våra kvällstidningar numera befolkas av, låt oss säga, en hel del s k journalister och “mediapersonligheter” med tvivelaktig kompetens är inget nytt. För det mesta försöker jag se förbi alla dessa dumheter som publiceras, men ibland känns det skönt att tillåta mig en motreaktion. Idag föll min blick på Calle Schulmans rant om att människor över 40 inte kan hantera sociala media. Se här.

Och ni som är äldre än 40 – väx upp. Eller hör av er så kanske jag kan hjälpa er att utveckla en uthärdlig version av er själva att visa upp i sociala medier.” skriver han.

Igår blev Calle arg på Booking.com och skrev:

Calle – “De pissar på fel person”

Är det den typen av “uthärdlig version av oss själva” vi ska lära oss?

Han skriver vidare: De är sina fysiska jag var de än befinner sig och har inte – det här menar jag – hjärnkapacitet nog för att anpassa tonen efter var de befinner sig.

Men det har tydligen Calle. Well Calle, du “pissar” på fel personer.

Ja, ja, jag vet – Expressen, men ändå. Är han ute efter att provocera bara? Han har ju levt mycket på det tidigare, har jag något blekt minne av. Vem som besitter vilken grad av hjärnkapacitet tror jag inte unge herr Schulman är bäst lämpad att avgöra. Inte heller tror jag att just Calle är den som ligger bäst till för att avgöra om någon “anpassar tonen efter var de befinner sig”.

Just ämnen som god ton, saklighet och “hur man presenterar sin sociala personlighet” känns kanske inte som Calles specialitet.

Visst finns det en hel del människor som behöver lära sig att uttrycka sig bättre på nätet, men min rekommendation lär inte bli att anlita herr Schulman för just det. Hans försvar av och uppmuntran till av att många yngre “utvecklat ett helt liv online som är mer verkligt än det fysiska livet”, är inte heller någon direkt signal om att Calle är den expert han utger sig för att vara. “Jag kan allt” – utlovar han. I beg to differ.