Ibland tittar jag på Undercover Boss. Resultatet av en ledare som besöker de anställdas verklighet är alltid detsamma – med tårar i ögonen, oerhört rörda och berörda berättar de hur upplevelsen har “förändrat deras liv” och att “det handlar om människorna”.
Det är inspirerande även om man som tittare kan bli något trött på att det uppenbarligen är något som inte ens förespeglat chefen innan detta besök. Att det drabbar någon på ett så omvälvande och känslosamma sätt att inse att personalen, människorna i ett företag är vad som ger det dess själ. Precis samma sak gäller ett land.
När ledare lever långt ifrån den verklighet de styr över, tas beslut och teoretiseras om “lösningar” som utgår från fiktion. Människor delas in i anonyma grupper, med tillhörande egenskaper – för bekvämlighets skull får man anta. Men om dessa ledare verkligen gjorde en “undercover” – om de tog sig tid att besöka och lära känna en människa som är långtidssjukskriven, långtidsarbetslös, fattigpensionär – vad skulle hända då? Skulle vi se våra politiker i tårar, i en överväldigande känsla av samhörighet och delaktighet förändras och ta helt andra beslut?
Ett blomstrande företag är ett företag där människor uppmuntras för sitt engagemang, där de lyssnas på, där de känner sig delaktiga och värderade. Att som ofta sker i dessa Unvercover-program, befordra en person som arbetat på “golvet”, som känner till brister och problem och därför tydligare kan se vad som behövs ger både goda resultat, ökad produktivitet och incitament till samtliga anställda.
Det här går naturligtvis att applicera även på politiken. Anlita “vanliga invånare” som konsulter istället för “tankesmedjor” och retorikexperter. Ta reda på hur verkligheten ser ut, hur alla dessa pålagor, regler och förordningar fungerar i praktiken. Sätt er in i hur era beslut påverkar både individ och samhälle. För att lyckas med detta krävs naturligtvis en öppenhet, en vilja att lägga förutfattade meningar åt sidan och ett stort mått ödmjukhet, åtminstone för en stund. Något som inte direkt står som spön i backen på Rosenbad.
Som dessa chefer för stora företag visar, blir beslut som tagits långt från verkligheten både ineffektiva och improduktiva. Det skadar långsiktigheten, utvecklingsförmågan, livskraften och inte minst “the bottom line” för företaget. Det gäller naturligtvis även för ett land, eller snarare i än högre grad för ett lands framgång.
Insikt är bra, men det kan vara smärtsamt, oftast för Egot, frågan är om våra politiker har det som krävs för att våga ge sig ut i verkligheten och söka den.
bigpaublog 