Sluta ursäkta Borgs beteende

Blir något trött när jag läser om Anders Borgs nya partytrick och hur alla är snabba med att ursäkta honom. Varför? Var det någon som tvingade i Borg alkoholen, var det någon annan än Borg som kallade kvinnorna hora och fnask, var det någon annan än Borg som visade snoppen och ville jämföra framför barn och andra festdeltagare? Förmodligen visar det här precis hur det är ställt med ansvarstagandet inom den s k “eliten” i Sverige.

“Alla kan göra ett misstag” – blir något magstarkt samtidigt som vanligt folk som blir sjuka, arbetslösa, bostadslösa i det här landet, oavsett om de själva orsakat det eller inte, blir bemötta med åtgärder, pålagor, publik kränkning, ekonomisk misär och allmänt löje. I sann Alliansanda.

Kanske vore på sin plats för herr Borg att se på det som hände med en viss nykterhet. Ingen förvandlas till en aggressiv och penissvingande Trumpimitation av alkohol. Det som kom fram på denna fest var saker som fanns inom herr Borg, inte någon annan.

Man fasar över tanken på hur Borg skulle klara den press han och hans kumpaner har säkerställt att hundratusentals svenskar dagligen tvingas utstå. Skulle han “blow off some steem” genom att mörda, våldta, misshandla, råna en bank, skjuta vilt omkring sig? Och skulle det räcka med att han skrev en tweet och bad om ursäkt?

Det är i och för sig helt ointressant hur Borg festar, men attityden att ursäkta den här typen av svineri säger något viktigt och oerhört ledsamt om det här landet. Det blir allt tydligare att vi, skattebetalare, befolkning, medborgare har blivit blåsta av ett gäng praktarsel och det finns det inga ursäkter för.

“Könsdysfori” – för att det är “jobbigt” att inte bli bemött för den man är

Nyheterna berättar att könsdysfori ökar, att fler unga människor inte är nöjda med den kropp de fötts in i. Well, välkommen till mänskligheten! Det i sig är ju inget nytt, de allra flesta, oavsett könsdysfori eller inte har vid ett eller annat tillfälle känt sig oerhört missnöjda med sin kropp. Men är kirurgi, hormonbehandlingar och så pass slutgiltiga “lösningar” verkligen svaret?

En psykolog på SVT:s hemsida säger:Skälet till att transpersoner mår dåligt är ju oftast andra människors okunskap eller den diskriminering de utsatts för.” och “Problemet är inte könsidentiteten i sig, utan andra människors fördomar och okunskap.” Och det är säkert sant. Precis som det är sant att vi, ALLA, dagligen blir bedömda och bemötta efter andras fördomar snarare än vår sanna essens.

Det blir otroligt märkligt när föräldrar nästan blir uppmanade att ifrågasätta och vara uppmärksamma på om deras barn lider av “könsdysfori”. Precis som i texten ovan så är det många barn som gillar att leka med könsöverskridande, åldersöverskridande, maktöverskridande tankar. Det är inte dysfori, det är mänsklig nyfikenhet och ett tecken på att vi alla föds med obegränsade möjligheter att bli vilka vi vill eller vara precis de vi är.

Varför detta blir en diagnos, en psykologisk diagnos, istället för ett tecken på att våra tankar om kön och alla andra fördomar, behöver ändras, är för mig en gåta. Det fysiska, det vill säga livmoder, äggstockar, äggledare alternativt testiklar, prostata etc, är vad det är. Vi, som art, har kön, varför skulle det vara ett problem?

Argumenten som psykologen drar för att vi (allmänheten) ska förstå är att “om du är man och heter Kalle men omgivningen kallar dig Kristin, och alltså bemöta dig som en kvinna – så skulle du säkert tycka att det var jobbigt. Ja det är jobbigt att bli missförstådd. Det är jobbigt att bli sedd som mindre kompetent bara för att du är kvinna. Det är jobbigt att bemötas som mindre viktig för att du är äldre. Det är jobbigt att bli sedd som en brutal grottmänniska bara för att du är man. Det är jobbigt att leva, det är jobbigt att försöka vara den vi är, att vara sann mot sig själv, för alla. Det kan varken du eller jag medicinera eller operera bort.