Sluta stressa barns utveckling

Att komma till världen idag, som nyfödd, innebär att du ställs inför en helt hysterisk lista på möjliga och omöjliga förväntningar. Knappt har de små liven hunnit ut ur livmodern förrän det ska babysimmas, babysjungas, babytränas. Sen är det dags för de vanliga färdigheterna som att börja krypa och gå: “Kalle gick när han var sju månader!” får föräldrarna till Hilda att undra om det är något fel på deras lilla älskling som fortfarande kryper vid nio månader.

Sen ska det börja lästränas, skrivtränas, rittränas, Ipadtränas. En tvååring med en Ipad som skjuter visuella intryck som en väloljad AK4 sitter som hypnotiserad. “Va, läser inte Selma än?” Innan de fyllt sex och ska börja sin första skoldag har de redan legat i hårdträning.

I skolan börjar alla jämförelser verkligen öka stressen för barnen. Inte nog med skola och alla de nya intryck som ska bearbetas och processas, nu är det dags för fritidsaktiviteter. Gärna lagsporter så att de “kan tränas i samarbete och laganda”. Föräldrar förvandlas till hetsiga “coacher” och barnen till “blivande elitspelare”.

När tonåren kommer, som för de flesta är en ganska omtumlande tid, ska de helt plötsligt ta ställning till om de kanske ev. är trans eller homosexuella. Helst innan deras kroppar helt har utvecklats och absolut innan deras känslomässiga mognad nått mer än nybörjarstadiet.

Det här är inte utveckling. Det här utvecklar inte barnen. Barn utvecklas av trygghet, av föräldrars kärleksfulla närvaro och acceptans. Barn utvecklas och blir starka, självständiga individer som vet vilka de är och vad de vill av lugn och ro. Föräldrars roll är inte att vara coach, att agera tränare eller ängslig lekledare. Föräldrars roll är att ge barnet utrymme, att bekräfta dess jag, att uppmuntra, sätta gränser och älska. Villkorslöst.

Prestation borde vara ett förbjudet ord när det kommer till små barn. Om de växer, är friska och harmoniska räcker det. Alla påhittade krav och idéer om utveckling förstör, stressar och gör barn sjuka.

Ett spädbarn behöver inte stimuleras med annat än närvaro, intresse, respekt, lyhördhet och kärleksfull omvårdnad. Låt barnet utveckla sitt jag, sin självkänsla, sin unika personlighet i sin takt. Barn vill utvecklas, de vill lära sig nya saker, men de behöver ca tjugo år på sig att mogna och bli sant självständiga (och det är om de fått den ultimata uppväxten). Det är en gradvis utveckling och handlar inte om från 0-100 på kortast tid.

 

Advertisements