Hur firar du nationaldagen?

Det är svårt att se någon tydlig linje vad gäller Sveriges vara eller icke vara. I handling från politikernas håll skulle man kunna tro att de faktiskt gör sitt bästa för att avskaffa Sverige. En del “journalister” som Lars Lindberg skriver om nationaldagen i Expressen och menar att vi visst kan fira och hissa flaggan, vara stolta men akta oss för att hata. Alla floskler som kommer därifrån känns som uppmaningar från en vagt begåvad förälder till ett än mer vagt begåvat barn. Fira nationaldagen du, men var lagom stolt, var lagom svensk så att du inte kan tolkas som fientlig – ehhh?

Jag tror inte det är många som firar nationaldagen, alls. Vi har ingen tradition på det och när jag kollar wikipedia ser jag; “Som ett av skälen till att göra nationaldagen till en helgdag har även angivits att många invandrare förvånades över att svenskarna inte firade sin nationaldag”. Fy skäms, så kan vi inte ha det.  Kanske är det så att inte ens den svenska nationaldagen är till för den inhemska befolkningen utan för den nytillkomna.

Förr kallade vi det Svenska Flaggans dag, och alla var typ, jaha – so what? Men det var innan politikerna haft sönder Sverige, det var då vi tog det svenska och Sverige för givet. Nu när de lyckats misstänkliggöra de som älskar sitt land och de Lundellska öppna landskapen, ska vi återigen, enligt Lindberg i alla fall, tillåtas vara lite lagom stolta och nationalistiska. Hur nationalistisk får man vara för att passa in i medias och politikernas bild av en “stolt svensk”? Hur nationalistisk får man vara för att inte kallas rasist eller fob? Ni vet, en sån som när terrorn hotar står upp för kärleken, men inte för mycket så att det sticker någon i ögonen. Det är inte helt enkelt.

Den här hyllningen och implementeringen av “mångkulturen” av “öppna gränser” och “frihet” har gjorts i en anda av naivitet och ignorans som slår alla rekord. Ja, vi vill välkomna andra kulturer och vill kunna röra oss fritt i Europa, men om det är till priset av att riskera vår och våra barns säkerhet, vår egen kultur, vår egen frihet – maybe not so much.

Kanske borde vi införa en slags svensk variant på ramadan fast tvärtom liksom, ett midsommarfirande som börjar vid nationaldagen och inte slutar förrän dagen efter midsommarafton? Det kanske behövs flera dagar i sträck för att verkligen helhjärtat gå in för och reflektera över vad vi värderar och värnar om som svenskt? Skulle det funka för liberalerna? Skulle det funka för media och politiker? Eller skulle det vara en provokation?

Jag tror det är dags att vi börjar ignorera påbuden och fira precis som vi vill utan en tanke på att ursäkta eller förklara vår eventuella kärlek till svenska traditioner och kultur.

Hur firar du?

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s